Att skriva en bra inledning

Oavsett om du skriver ett blogginlägg, en novell eller ett kapitel på en roman är det viktigt att ha en inledning som direkt fäster läsarens uppmärksamhet och får denne att vilja fortsätta läsa din text. När det gäller kortare texter – såsom bloggar eller noveller – är anledningen till att inledningen är så pass viktig rätt logisk, annars kommer ju läsaren att helt enkelt gå vidare och läsa något annat, men inledningen är också viktigt när det kommer till romaner.

Jag vet inte hur ni gör, men när jag besöker en bokhandel och ser något som jag eventuellt kan vara intresserad av brukar jag dels läsa beskrivningen av boken, men även slå upp det första kapitlet och läsa ett par meningar. Tycker jag att det fortfarande verkar lovande slår jag på måfå upp något mer kapitel och läser en kort snutt – är inledningarna kassa eller tråkiga kommer jag förmodligen välja en annan bok.

Vad kännetecknar då en bra inledning?

Kort och gott att man vill läsa vidare – den förmedlar en känsla av spänning, den är levande och den får läsaren att vilja fortsätta läsa texten. Vi tar ett banalt exempel – en bok som börjar med att huvudpersonen sätter sig på ett klibbigt tuggummi på bussen:

Direkt när han satte sig kände han något klibbigt mot benet. Han kände efter. Det var ett tuggummi. ”Detta blir nog ingen bra dag”, tänkte han.

Hans ben han knappt snudda vid sätet innan han märkte den vidriga känslan av ett tuggummi mot byxorna, men då var det ju redan för sent. ”Fan, detta är inte ett bra tecken, inte denna dag när inget får gå snett”, tänkte han nervöst för sig själv samtidigt som bussen började sin färd mot Frihamnen.

Den första inledningen är torr och konstaterar fakta – men inget mer. Läser man den tänker man i bästa fall något i stil med ”jaha”. Den andra inledningen däremot ger direkt texten ett helt annat tempo, en helt annan mening. Grundhandlingen är likadan – en man slår sig ner på bussen och sätter sig på ett tuggummi – men den andra inledningen berättar så mycket mer samtidigt som den får läsaren att ställa frågor. I dessa två meningar får läsaren en rad relevant information (mannen är på väg till Frihamnen för att uträtta ett viktigt ärende som har är nervös inför, eventuellt är han också smått vidskeplig) och läsarens fantasi stimuleras omedelbart – frågor som dyker upp direkt är vem är mannen och vad ska han göra i Frihamnen? Vad är det viktiga ärendet som han har där?

Det första exemplet är torrt och fullkomligt ointressant, medan det andra exemplet är levande, deskriptivt, förklarande och fantasieggande på en och samma gång. Om ni bara hade dessa två saker att gå på, vilken bok skulle ni köpa? Förmodligen den med inledning nummer två, eller hur?

Även om samma sak gäller även för den övriga texten (dålig prosa och onödiga partier som inte för handlingen framåt har inget att göra i en kvalitetsroman) så är det ändå i mitt tycke lite viktigare att jobba lite extra med inledningen, eftersom en bra inledning katapulterar läsaren direkt in i textens förlovade värld, medan en dålig eller hafsigt skriven inledning snarare får en att sträcka sig efter fjärrkontrollen (”kanske ska jag se den där fotbollsmatchen istället”) eller en annan bok i bokhyllan.

Försök alltså att göra inledningen såväl målande som beskrivande, utan att för den delen fylla den med meningslöst dravel!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Egenutgivarguiden.se är en oberoende källa för dig som vill bli egenutgivare.